Vandra i Grövelsjön

Grövelsjön ligger precis vid den norska gränsen i norra Dalarna. Här börjar den svenska fjällkedjan och är en populär startpunkt för vandrare. Grövelsjöfjällen har inte de högsta eller mest dramatiska topparna men vandrare kommer tillbaka hit år efter år.
Detta inlägg beskriver en tredagarstur i Grövelsjöns fjällvärld under Juli 2020.

För mycket text? Titta på videon istället.

Som de flesta besökare så startar vi vandringen vid STF Grövelsjön fjällstation. Lite regn i luften men stämningen är på topp. Vandringen startar uppför och det tar inte lång tid innan träden blir färre och vyerna breder ut sig. Vi följer leden mot sjön Hävlingen vilket tar oss i rätt riktning. Efter drygt en timma når man Fosksjöarna. Sjöarna är del av ett mindre vattensystem och det sägs att fisket ska vara ok här. Inte tid för det på denna tur utan rör oss vidare. Här lämnar vi även leden och går hädanefter utanför markerade leder.

Passerar även Storväteshogna vilket är Dalarnas högsta topp. Det är en relativt enkel vandring upp till toppen och kan göras som en dagstur med start och slut på Grövelsjöns fjällstation. Bestämde oss för att inte ta toppen denna tur utan spara den till ett annat tillfälle.

Efter ett tag så börjar vi långsamt gå ner mot dalen som tar oss vidare mot Töfsingedalen. Nu möter vi även de ökända myggen. Börjar lite smått men väl nere i dalen så svärmar de omkring oss. Ingen idé att vila nu utan rör på oss för att slippa bli uppäten av mygg.

I dalen så strömmar Storån förbi. Storån är ett mycket populärt fiskevatten. Vattnet är kvoterat och platser lottas ut. Endast flygfiske är tillåtet i Storån.

När man korsar Storån så kommer man in i Töfsingedalens nationalpark. Töfsingedalen är verkligen något helt annat jämfört med många andra nationalparker i Sverige. En liten anspråkslös skylt indikerar att man är inne i nationalparken men inget annat. Inte något som antyder påverkan från andra människor som en upptrampad stig eller liknande. Visste inte så mycket om Töfsingedalen innan men speciellt två saker stod ut. För det första så var det så otroligt många döda träd som fortfarande stod i området som ger parken en nästan silvrig karaktär. Det andra var den eländiga terrängen som mest verkar bestå av blockterräng vilket gör det svårt att ta sig fram.

Blockterrängen visade sig vara en större utmaning än vad vi hade räknat med. Eftersom vi hade kört bil merparten av dagen och sedan vandrat i ca 13 km började vi bli aningen trötta. När vi börjar navigera oss genom blockterrängen så sattes moralen på prov då man behöver vara uppmärksam på varje steg speciellt då det regnade och stenarna var blöta. Först var det inga problem men medelhastigheten går ner extremt och det är inget som indikerar att blockterrängen är på väg att försvinna. Tvärtom, för varje blockhav man betar av kommer ett nytt.

Inside Töfsingedalens National Park

Genom parken så passerar men ett par trevliga småsjöar. Och till slut så nådde vi sjön Töfsingen som ligger precis utanför parkens gränser. Nu behövde vi bara runda sjön vilket återigen betydde att gå igenom ett hav av stenblock. På norra sidan av sjön fanns några stugor och återigen lite norrut fanns en raststuga där vi kunde laga middag och vila lite.

Nästa dag var vi återigen fyllda med ny energi och allt det tunga från gårdagen var glömt. Börjar röra oss upp mot fjällen igen och för tillfället glada att lämna Töfsingedalen bakom oss. Temperaturen låg runt 10 grader och inget regn vilket gladde oss. Återigen börjar vyerna breda ut sig och vi ser fjällstugan Storrötjärn i fjärran. Vi tog kurs mot norra spetsen av sjön Hävlingen där vi skulle korsa till andra sidan och sedan börja röra oss i riktning mot Grövelsjön.

När vi börjar närma oss Hävlingen så börjar återigen blockterrängen göra oss sällskap. Och precis som under gårdagen så går allt mycket långsammare än vad vi hade räknat med. Men till slut så når vi platsen man kan korsa över till den västra sidan av Hävlingen. Här fanns även flera trevliga raststugor. Hade fortfarande ett par kilometer kvar innan vi kände oss nöjda så vi vandrade på. Eftersom nästa dag även skulle inkludera en längre bilresa så ville vi inte ha för långt att vandra sista dagen. Slutade med att vi satte camp ca 7 km från Grövelsjön. Tajmingen var perfekt eftersom det var ett ordentligt regnväder som höll på att komma in.

Nästa dag var det inte mycket mer att göra än att ta ner camp och gå de sista kilometrarna till Grövelsjön. Aningen ledsna att turen var över för denna gång men glad för den tiden vi fick spendera i Grövelsjöfjällen. När vi närmade oss fjällstationen så ser vi tydligt hur lederna börjar bli bredare och upptrampade. Börjar även möta andra vandrare, de flesta verkar göra dagsturer från fjällstation.
Turen hade varit aningen tuffare än vad vi först hade trott men det är oftast dessa turer som blir de mest minnesvärda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *